Var den politiska enigheten inget värt?

Imorgon ska kommunstyrelsen rapportera till Länsstyrelsen hur det går med luftföroreningarna i stadskärnan, och det åtgärdsprogram som fastställdes 2006. Bakgrunden var (och är) att miljökvalitetsnormerna för kväveoxider och partiklar överskrids, och att kommunen därför fick ett föreläggande att arbeta fram ett åtgärdsprogram. Debatten kring det hela var omfattande under förra mandatperioden, men till sist kunde en enig kommunstyrelse besluta kring ett åtgärdsprogram, som också godkändes av länsstyrelsen. Så kom ett majoritetsskifte, och enigheten till trots har den borgerliga majoriteten helt struntat i att genomföra åtgärdsprogrammet. Mantrat har länge varit att det nog ordnar sig ändå. Men nu har vi svart på vitt: luften blir inte bättre, uppsalabor riskerar fortfarande att bli sjuka av att andas. Fullständigt oacceptabelt! Flera av åtgärderna i programmet är oerhört enkla och billiga att genomföra, t ex miljözon för tung trafik - något som finns i Stockholm, Göteborg, Malmö och Lund. Att Lund infört miljözoner är fullständigt logiskt - för att inte bli avlastningsplats för äldre fordon som inte längre får användas i Malmö. Uppsala har däremot blivit en sådan avlastningsplats för fordon som inte längre får finnas i Stockholm. Tyvärr är den politiska läxa man lär sig att det inte är mödan lönt att avradikalisera åtgärder och låta processer ta tid, för att därmed få med sig de borgerliga partierna på miljöåtgärder. Uppsalaalliansen bryr sig ändå inte om stadsmiljön. Se mer på TV4 där Leif Sanner (fp) förklarar varför man inte prioriterar luftfrågan: vill man bo i en stad är det en smäll man får ta att luften är dålig, är essensen i det han säger!