Till Anders Ekströms minne

Idag begravs Anders Ekström. Han var ordförande i Mp-Uppsala när jag blev medlem i mitten av 90-talet, och hans engagemang för att få nya medlemmar politiskt aktiva bidrog till att jag tog klivet från stödjande medlem till aktiv politiker. I min första anställning för miljöpartiet 1995 var han som föreningsordförande min direkta arbetsgivare. Anders hade en väldig förmåga att se var de strukturella problemen fanns. När den politiska diskussionen tenderade att röra sig på ytan, med förslag till åtgärder som kanske angrep symptom, men inte egentligen löste situationen, satte sig Anders på tvären för att styra diskussionen rätt. Även om han till sin person var väldigt mild och vänlig drog han sig inte för att vara tuff i den politiska debatten, när det behövdes. Anders sista politiska uppdrag var som ledamot av Uppsalahems styrelse. När jag i slutet av hösten frågade om han kunde ta en paneldebatt om bostadspolitik fick jag veta att han hade cancer, och att sjukdomen gjorde att hans röst inte fungerade. Därför kunde han inte sitta i panelen, men däremot bidrog han gärna genom att sätta sig på första bänk och sufflera för den händelse det var faktauppgifter från Uppsalahems styrelsearbete som han behövde komplettera med. Till och med i hans sista svåra tid gjorde han allt vad som stod i hans förmåga för uppsalapolitiken! Risken att tokiga politiska beslut tas i Uppsala är större nu när Anders nu inte längre finns som engagerad politiker.