Förvirrat fullmäktigebeslut om pedagogiska luncher

Fullmäktige avslog igår miljöpartiets och vänsterpartiets yrkande om att sk pedagogiska luncher ska vara gratis, dvs att lärare ska kunna äta tillsammans med barn utan att betala. Debatten som föregick beslutet var dock märklig då enbart socialdemokraterna uttryckte motstånd mot förslaget, medan de borgerliga partierna i retoriken ställde sig bakom mp-v-yrkandet - men sedan röstade med s. Förstod de inte vad de röstade om? Eller är det så att man vill låta Barn- och ungdomsnämnden införa gratis pedagogiska luncher utan att ha ett diktat från fullmäktige? Det senare har ju i ett par andra ärenden visats vara en princip man gärna följer, exempelvis avslog man i november mp:s yrkande om att utöka antalet ombud för psykiskt funktionshindrade i fullmäktige - men följde ändå mp-förslaget i nämnden förra veckan. Oerhört positivt i sig, men fullmäktiges värde devalveras samtidigt om yrkanden i fullmäktige slentrianmässigt ska avslås, för att sedan genomföras i alla fall.