Holism eller enfald?

Beredningen för att motverka utanförskap invigdes igår med pompa och ståt. Efter den högtidliga inledningscermonin blev det dock platt fall - stadsdirektörens besked var att beredningens enda uppgift skulle vara att fokusera på arbetslinjen. Varför inrättas en beredning med företrädare från en rad olika nämnder om syftet enbart är att arbete med frågor som en enskild nämnd - Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden redan har ansvar för? Och varför heter då inte beredningen UAN:s överberedning istället? Det ligger nära till hands att misstänka att alliansen ville visa att man avser ta krafttag mot utanförskapet, men att idéerna kring vad som bör göras tar slut vid arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Problemet är att det inte finns några enkla patentlösningar för att minska utanförskapet - det är oerhört många faktorer som hänger samman. Därför var jag glad över att en tvärpolitisk beredning inrättades, men lika ledsen över att beredningen inte tillåts anslå ett holistiskt perspektiv för att se hur olika nämnder tillsammans kan göra förändringar. Även om glädjen över ett arbete för många är en väg bort från utanförskap är det enfaldigt att tro att det är den enda saliggörande vägen för alla. Många exempel finns ju på motsatsen; dvs förvärvsarbetande människor som uppelver ett stort utanförskap, såväl som människor som står utanför arbetsmarknaden men som ändå inte befinner sig i ett utanförskap!