Politisk styrning över public service?

Vid public service-dagen i år kommer den stora diskussionen nog inte att vara riktigt den samma som de senaste årens fokus på teknikutvecklingen och dess nya möjligheter - utan föras i kölvattnet av debatten kring tendenser till politisk styrning av public service. Diskussionen i media om lämpligheten i Lars Lejonborgs eventuella ordförandeskap i SR, och sedan om lämpligheten i hans ordförandeskap i UR, har inte riktigt lyft på alla frågor. Public service har inte bara att bevaka den politiska makten, utan också företags verksamheter och all annan verksamhet som har betydelse för svenska folket. Om en fd minister inte är acceptabel på uppdraget för att det skulle riskera att hämma granskningen av regeringen måste samma resonemang vara tillämpligt för fd bolags VD:ar - dvs att granskningen av t ex Ericsson hämmas med en fd Ericsson-VD som PS-styrelseledamot. Vidare har Förvaltningsstiftelsen stundtals framställts som en "hemlig styrelsernas styrelse" som ägnar sig åt godtyckliga utnämningar. Det är missvisande, och oinitierat utifrån den balansgång som måste tillämpas från staten gentemot PS.
1) Å ena sidan är det svenska folket som äger public service, det är stora tillgångar att förvalta och utveckla, vilket förutsätter offentlig insyn över vilka personer som ges mandat att styra PS. Att svenska folkets preferenser (uttryckt i riksdagsvalet) ligger till grund för detta val är inte orimligt.
2) Å andra sidan har PS att granska den politiska makten, så riksdag och regering måste hållas borta från möjlighet att påverka/styra inrikningen av verksamheten. Ministrar eller riksdagsledamöter i programbolagens styrelser är därför otänkbart.

Balansgången mellan dessa två perspektiv klaras idag genom att proportionaliteten i riksdagen avgör hur mandaten i Förvaltningsstiftelsen fördelas mellan partierna (och partierna är där självfallet fria att själva utse företrädare - med partibeteckning eller utan). Förvaltningsstiftelsen utser sedan i andra hand programbolagens styrelse, och i den processen är de två viktiga komponenterna naturligtvis att varje enskild styrelseledamot i sig ska kunna klara uppdraget, men också att den totala sammansättningen på ett bra sätt speglar samhället i övrigt, dvs lika många män och kvinnor, personer i olika åldrar och med olika kulturell bakgrund, bosatta i olika delar av Sverige och med skiftande yrkeserfarenhet. Enbart fd politiker vore ett misslyckande, likväl som enbart fd näringslivsföreträdare eller fd journalister. Det är ett pussel som kräver lite tid, men i grunden ingen oöverkomlig uppgift - så länge som urvalet av personer som både vill åta sig uppdraget och som klarar av det är stort. Men om den nuvarande diskussionen leder till att färre personer vill åta sig att leda PS blir uppgiften svårare, med risk för ensidiga programbolagsstyrelser framöver!