Misslyckade "skriftliga omdömen"

Fler än jag som trodde att när "skriftliga omdömen" infördes i skolan skulle det handla om kortfattade beskrivningar om varje elevs förmåga och kommande behov? När jag nu sett systemet i praktiken är jag väldigt kritisk; några matriser med färdigformulerade mål som barnen anses uppfylla eller inte. Någon skillnad mot regelrätta betyg är det egentligen inte – skalan finns ju där, enbart kompletterad med mer eller mindre relevanta mål som beskriver varje betygssteg. Stundtals måste man dessutom fråga sig hur de som formulerat betygsnivåerna tänkt. Inom området friluftsliv är den lägsta målnivån: ”Du vet lite vad allemansrätten innebär.” Relevant och bra mål för en åttaåring. Men för att erhålla högsta betyg gäller: ”Du är väl insatt i allemansrätten. Du är en god förebild och engagerar dina kamrater till fortsatta och framtida upplevelser i naturen.” Visst, jättefint – men vilken åttaåring har minsta chans att uppnå ett mål som är anpassat för att utvärdera insatserna hos ledare inom Friluftsfrämjandet? Resultatet (om läraran ska vara sanningsenlig) kan inte bli annat än att barnet känner sig misslyckat som står och stampar på lägsta betygsnivån, och i värsta fall tycker att det där med friluftsliv är botten. Om det inte just var det målformulerarna ville, har man glömt att fundera över vad ett barn verkligen kan klara.