Rasister eller missnöjda?

Sverigedemokraternas inträde i riksdagen, med nästan sex procent av rösterna, är djupt tragiskt. Frågan är om partiets väljare är rasister i grunden, eller om partiet lyckats fånga in arbetslösa, sjukskrivna, förtidspensionerade och andra som drabbats hårt av regeringens politik - om det rödgröna alternativiet helt enkelt inte framstått som trovärdigt i att kunna vrida alliansregeringens förda politik rätt? Även i Uppsala går SD fram och tar ytterligare ett mandat i kommunfullmäktige, och med fortsatt alliansstyre är det svårt att glädjas åt MP:s stora framgång i kommunvalet, 11,9 procent och ytterligare tre mandat. MP hade 6,9 procent när jag tillträdde som kommunalråd och har under mina år alltså ökat med 5 procentenheter, vilket måste uttolkas som politiken i alla fall förts i rätt riktning. Eftersom röstetalen är såpass mycket högre än rikssnittet går inte hela ökningen att förklara med en Wetterstrandeffekt. Särskilt starka är MP i studentområdena, med Rackarberget som bästa valdistrikt. Hela 32,3 procent och därmed mer än dubbelt så stora som näst största parti, M på 14,7 procent. Hopp om framtiden således. Särskilt glädjande för min del är 11, 7 procent i Vattholma Med tanke på att Vattholma är ett distrikt med väldigt få ungdomar (några förstagångsväljare, men i princip inga mellan 20 coh 30) och ett distrikt nästan utan personer med invandrarbakgrund är valresultatet enastående översatt till en mer genomsnittlig befolkning; och visar att MP också har möjlighet till stort inslag framöver bland medelålders medelklassväljare.