Ideologiska utförsäljningar utan tanke på konsekvenser

Så har högeralliansens Gunnar Hedberg (m) meddelat att kommunens bussbolag, Gamla Uppsala Buss, ska säljas. Motivet är ideologiskt: kommunen ska inte ägna sig åt att köra bussar. (Lite märkligt i sammanhanget är att Hedberg till media framför att kommunen i stället ska ägna sig åt kärnverksamhet som skola och omsorg, men även här förespråkar man ju privata utförare.) Ideologiska motiv måste alltid prövas mot vilka konsekvenser ett ställningstagande får på kort respektive lång sikt. Erfarenheten från de kommuner som sålt sina bussbolag avskräcker: dyrare trafik till lägre kvalitet. Visst, kortsiktigt kan kommunen få in lite vid försäljningen, men att sätta sig i händerna på en monopolist innebär i slutänden att kommunen kan tvingas betala både för att kompensera köparen för köpeskillingen och för att ge ett ekonomiskt överskott till den nya ägaren. Om kommunen dessutom har andra ambitioner med busstrafiken än att bara betala för ett visst antal busslinjer kan situationen bli ännu mer problematiskt. I Uppsala har vi påbörjat en lyckad omställning från dieselbussar till biogasbussar, ungefär hälften av stadsbussarna går idag på biogas från kommunens egen biogasanläggning. Vid en försäljning av Gamla Uppsala Buss finns två alternativ:

1) Inget krav på biogasdrift ställs på den nya utföraren av stadstrafik. Resultatet blir då sämre miljö OCH att kommunens investeringskostnader för biogasanläggningen blir en ekonomisk kvarnsten.
2) Krav på biogasdrift ställs på den nya utföraren, som då får överta Gamla Uppsala Buss biogasbussar. Kommunen hamnar då i händerna på en monopolist - det finns ju ingen markand med olika utförarare av "biogasbusstrafik". Denne utförare kan då pressa priserna uppåt med åren, kommunen tvingas betala vad som krävs för att inte behöva backa till det ännu sämre alternativet (1).

Det är sorgligt om Hedberg inte tar intryck av konsekvensbedömningar men står fast vid en ideologisk princip. Och det är märkligt vad de övriga allianspartierna har varit tysta sedan majoritetsskiftet. Varför låter mittenpartierna moderaterna helt sätta alliansens dagordningen?