Äntligen antas trafikplanen

Idag antar kommunfullmäktige äntligen Trafikplanen. Mer än två år efter den ursprunliga tidsplanen, men det har inte varit två helt förlorade år, tvärt om finns en helt annan acceptans för trafikplanens inrikning idag än vad det fanns för två år sedan, tack vare den breda diskussion som varit kring dokumentet. En viktig skillnad är att fastighetsägare och handlare nu brett sluter upp bakom trafikplanen, och det är ju ganska självklart när erfarenheterna från andra städer så tydligt visar att minskad biltrafik i stadskärnan ger ökad omsättning tack vare att fler människor finner stadskärnan attraktiv. Jag är övertygad om att just trycket från näringslivet om att omsätta trafikplanen i praktiken kommer att vara mycket stort nästa mandatperiod, oavsett majoritet.

Märkligt i sammanhanget är dock att borgarna fortfarande lyfter fram avregleringar av trafiken som en lösning på problemen. Det visar på en oerhört stor kunskapsbrist. Ingen stad har klarat att hantera innerstadstrafik genom avregleringar, det leder ofelbart till igenkorkade städer och dålig luft. Därför behövs trafikpolitiska instrument, och de förslag till åtgärder som genomsyrar trafikplanen är väl beprövade runt om i Europa, inklusive många svenska städer. Men nejsägaralliansen blundar för framgångsrika lösningar på andra håll!

Beslutet innefattar också två uppdrag, riktade till kommunstyrelsen respektive GTN, som syftar i att få fram underlag kring om och hur spårburen kollektivtrafik ska införas.
Uppsala växer oerhört snabbt, men de tycks den borgerliga alliansen helt ha missat, när man så reflexmässigt avfärdar spårburen kollektivtrafik i Uppsala. Bl a väcker Vectus försök med spårtaxi intresse i hela Sverige, inklusive hos representanter för näringslivet i Uppsala. Kort sagt, överallt utom hos nejsägaralliansen. I stället ironiserar Gunnar Hedberg om hur anskrämligt det vore med spår mellan domkyrkotornet, som ett sådant förslag fanns någon annanstans än i Hedbergs mardrömmar.

Spårburen kollektivtrafik är överlägset bäst ur miljösynpunkt, och ger möjlighet till en sådan turtäthet, snabbhet och komfort att den har förutsättningar att överta en stor del av det trafikarbete som biltrafiken står för idag. Jag är övertygad att det inte är en fråga om Uppsala ska få spårburen kollektivtrafik, men om när, dvs det enda en eventuell borgerlig majoritet kommer göra är att försinka utvecklingen i fyra år. Med följd att utsläppen av koldioxid inte kommer minska så snabbt som är nödvändigt, att luftkvaliteten i centrala Uppsala inte blir acceptabel så snabbt som miljöpartiet vill och att trafiksäkerheten inte förbättras så snabbt som den borde.