Snabbare spårvägsturer förr
Har läst boken ”Spårvägen i Uppsala – kring Fyris och ut till Mälaren”. Imponerande vilken handlingskraft det fanns i början av 1900-talet. Den 11 februari 1905 samlades ett tjugotal intresserade personer på Hotel Gillet för att diskutera spårvagnsfrågan, den 26 april bildades spårvägsbolaget, den 4 januari 1906 beviljade stadsfullmäktige ansökan och den 11 september samma år invigdes den första linjen. Ett år från idé till politiskt beslut, och ytterligare ett drygt halvår innan vagnar och spår var på plats! Dagens långbänkar ter sig märkliga i ett sådant perspektiv. Mindre hedersamt är hur 1947-års direktör för spårvägen agerade, en fanatisk spårvagnsmotståndare att döma av ovannämnda bok, som med alla medel agerade för att avveckla Uppsalas spårvagnar för att ge plats åt bilar och bussar. Är det månne hans ideologiska arvingar som hållit tillbaka den utveckling av moderna spårvagnar som Uppsala länge varit moget för? Nå, kunde utredning och investering genomföras på 1 ½ år för hundra år sedan borde det inte behöva ta 25 år nu!
posted by Niclas Malmberg at 08:14
2 Comments:
Bilar är något jag inte tycker hör hemma i stan. Men spårvagnar i Uppsala känns som ett onödigt system. Då Uppsala inte är någon storstad känns det som att man kan ta sig praktiskt taget överallt med cykel. De som bor lite längre bort tar bussen. Men den drivs ju på biogas vilket är skonsamt för miljön.
Det känns som om ett spårvagnsprojekt skulle bli mycket dyrt att införa och att vagnarna sedan inte skulle utnyttjas, då folk klarar sig med cykel.
Visst är cykeln bäst för det mesta - men alla typer av transporter går inte att klara med cykel. Uppsala fortsätter att växa som stad, den utvecklingen kan man iofs ha invändningar mot, men jag ser ingen realism i att bryta trenden - och då är det en klok samhällsplanering att samla tillkommande bebyggelse i kollektivtrafikförsörjda/försörjbara stråk.
Skicka en kommentar
<< Home