EU en icke-fråga för alliansen

När Sverige inträdde i EU 1995 tyckte moderaterna i centrala stadens kommundelsnämnd (där jag då var ledamot) att det var så viktigt att manifestera Sverige och Uppsalas plats i EU att de la förslag om att vi skulle börja flagga med EU-flagga på kommundelskontoret, så att uppsalaborna riktigt kände sin delaktighet i unionen. Den dåvarande s-v-mp-majoriteten tyckte att vi hade viktigare saker att lägga resurserna på. EUforin har nu svalnat hos de borgerliga så till den milda grad att när Uppsala kommun - som en av tjugo kommuner i Sverige - får Lissabonfördraget på remiss vill man att kommunen inte ska lägga ner tid på att besvara remissen. Det skulle enbart kunna vara ett tecken på att man inte tycker EU-medlemskapet, utifrån det sätt på vilket EU-utvecklats, är en så angelägen fråga längre - men argumentationen för att inte gå in med ett remissvar var: "vi kan ändå inte påverka". Orden har hörts förr - men från de som var negativa eller skeptiska till ett EU-medlemskap 1994. Argumentet var lika fel nu som då - EU:s utveckling har uppenbart gått att påverka, men det kräver stora insatser - som ibland ger positiva effekter, även om utvecklingen inom andra områden kan stå och stampa, eller till och med gå baklänges. Att den politiska majoriteten i Uppsala nu inte ens vill vara med och försöka bidra till en positiv utveckling är därför tråktigt.