Dags för förskola för barns behov - inte för föräldrars behov

Igår var jag på utvecklingssamtal på min dotters förskola. Återigen bekräftades vilken utomordentligt bra verksamhet som bedrivs i förskolan - borgerlighetens ekonomiska nedskärningar till trots. Vad som är bakvänt är att förskolan definieras utifrån föräldras behov av barnomsorg, inte utifrån barnens behov av verksamheten och möjligheten att leka med andra barn. Det är hög tid för ett paradigmskifte. Men att det inte är lätt att få till stånd med nuvarande majoritet gjordes tydligt vid förra kommunfullmäktigesammanträdet, då en kristdemokratisk fullmäktigeledamot tydligt förklarade att barn ska vara hos sina föräldrar och att man därför avslog miljöpartiets motion om att öka möjligheterna för barn till arbetslösa att vistas på förskolan. Självfallet behöver barn mycket tid med sina föräldrar. Men inte bara tid med sina föräldrar, barn behöver också träffa andra vuxna och andra barn. Ideologisk övertygelse som fastnar i en svart-vit världsbild leder obönhörligen fel. Att kristdemokraterna måste nyansera sin syn på barns behov är uppenbart, och det är bedrövligt om det får fortsätta vara kristdemokraterna som utformara alliansens familjepolitik. Angående vikten av att också möjliggöra för barn till arbetslösa att kunna ta del av förskolans verksamhet finns klart belagt att barn som inte längre får vistas mer än 15 h/vecka på förskolan för att dess föräldrar blivit arbetslösa uppelver att de berövas en stor del av sitt sociala liv och en utvärdering av vistelsetid i förskoleklass enligt femtontimmarsregeln (Uppsala kommuns utvärderingsenhet 2005:9) visade att femtontimmarsregeln fick negativa konsekvenser för såväl barn, föräldrar och verksamheten i förskoleklass. Om kristdemokraterna studerade denna utvärdering skulle de måhända inte vara så negativa till förskolan!