Lars Bern påstår på
Newsmill att "vänsterdriven klimatpolitik" har orsakat den ekomomiska krisen. Som Miljöpartist anser jag inte att vänster-högerbegreppen är möjliga att tillämpa för att ge en rättvisande bild av den politiska skalan, helt enkelt då många politiska perspektiv inte låter sig inramas så enkelt. Men sällan har väl begreppsförvirringen varit så stor som när Al Gore, Anders Wijkman m fl buntas ihop som vänsterpolitiker. Men även om sådant går att småle en smula åt, är det inte alls roande att debattörer ställer klimatkris mot ekonomisk kris. De båda kriserna har samma grund, och någon ekonomisk kris går inte att komma till bukt med utan att samtidigt hantera klimatkrisen.
Det första påståendet som måste tillbakavisas är att klimatförändringarna inte redan skulle vara här. Tyvärr är det ett faktum att glaciärer och isar smälter i en bekymmersam hastighet, och att torrområden breder ut sig - helt i enlighet med klimatforskarnas antaganden. Utan att acceptera detta faktum är fortsatt klimatpolitisk debatt omöjlig att föra på ett konstruktivt sätt. Att klimatet förändras över tid och alltid gjort det i jordens historia är också ett faktum. Det problem vi har att hantera är att klimatförändringarna nu går väldigt snabbt därför att människor använder fossila bränslen som genererar en ökande halt av koldioxid i atmosfären. Om vi fortsätter som nu är frågan om livet som vi känner det kommer hinna anpassas till förändringarna eller inte. Många organismer klarar förvisso ett klimat som vi människor kallar extremt, men med begreppet långsiktig hållbarhet rymmer vi en utveckling som också kan innefatta oss människor framöver.
Hur skapar vi då en långsiktigt hållbar utveckling? Inte genom att basera ekonomin på ändliga naturrersurser så som olja, kol, naturgas och uran, utan genom att utnyttja flödande energisystem, så som sol, vind och vatten och de naturresurser som återskapas, så som biobränslen.
Huruvida de förnyelsebara energislagen är ekonomiskt rimliga eller inte på sikt går inte att avgöra genom att jämföra deras produktionskostnaden mot de fossila energislagens kostnad idag - det intressanta är att jämföra vilken återbetalning en investering i förnyelsebar energi ger på sikt, kontra en investering i fossila energisystem. Då finner vi genast att såväl vattenkraft som vindkraft redan idag är långt mer lönsamma investeringar än kärnkraft, och att teknikutvecklingen inom solenergin visar på goda förutsättningar för ett genombrott också för solenergin. En bidragande orsak till den ekonomiska krisen är att investeringarna inte i huvudsak riktats mot de förnyelsebara energislagen, utan mot fossila energislag. Att bortse från detta faktum och sedan ställa klimatkris mot ekonomisk kris är naivt.
Avslutningsvis är det märkligt att någon som tycker att det finns ett egenvärde i tillväxt inte ser den tillväxt det skulle innebära att investera kraftfullt i hållabara energisystem och trafiklösningar. Investeringar i spårvagnar och tåg, vindkraft och solenergi etc har både potential att minska koldioxidutsläppen och genererar ekonomisk tillväxt. Om klimatdebatten verkligen givit resultat skulle man kunna tro att det avspeglats i såväl den privata som offentliga konsumtionen. Men faktum är att den ohållbara konsumtionen aldrig varit så stor som idag. Det är det som är problemet, och samtidigt utmaningen för den fortsatta klimatpolitiken. Att debattörer i ett sådant läge vill strypa eller misstänkliggör de få ljusgklimtar som finns, t ex en tilltagande vindkraftindustri, för verkligen inte utvecklingen framåt.
